Det har varit lite omtumlande den här veckan. I torsdags lämnade jag hemmet för att umgås med mina väninnor i Stockholm. På lördagen hade vi bestämt att vi skulle äta brunch på ett café, och han bara få in maten innan jag började få enorma buksmärtor. Jag trodde först att det var förstoppning, men det hade uppenbarligen inget med förstoppning att göra, men jag hade rätt med att det var tarmarna som "spökade".
Efter ett tag gjorde det så ont att jag trodde magen skulle explodera, och jag kunde inte tänka, bara skrek att jag var tvungen till sjukhuset, och trodde vid det här laget att bebis också var påväg väninnorna ringde taxi och till Lars som satte sig att åka från örebro.
Taxi kom jättefort och tog oss till sjukhuset, väl där visste de inte vad som var fel men det konstaterades efter en stund att jag började öppna mig, vilket inte var särskilt jättebra. Jag fick mediciner mot att bebisen skulle börja komma och tillslut fick jag även morfin mot det onda. Men det dröjde väldigt många timmar innan jag fick smärtstillande.
När jag väl fått smärtstillande pendlade det upp och ner, med smärtstillande kunde jag sova men så fort det började gå ur kroppen fick jag jävulskt ont. Sen började man se att det hela hade samband också med när jag åt och drack mat. Så från Lördagkvällen blev jag fastande.
Under måndagen mådde jag så pass att det gick att ta oss hem med sjuktransport till Örebro universitetssjukhus. Och på tisdagen trodde man sig veta säkert vad jag led av. Nämligen en typ av Ileus - tarmvred. När jag magsäcksopererades så opererade man på ett vis så det blir fickor i vävnad runt tarmar och magsäck. Och när man sen går ner en massa kg i vikt och blir gravid finns det en risk att tunntarm åker in i dessa fickor och orsakar stopp. Detta hände alltså mig. Man frågar sig ju genast varför man lämnar sånna fickor kvar inne i patienten, och kirurgerna förklarade för mig att det är för att det även blir fel om man syr ihop dem innan man gått ner i vikt, då lägger det sig på nått konstigt sätt i magen och kan i sin tur orsaka andra problem.
Under tisdagen opererades jag ganska akut för detta - med bebis kvar i magen! Helt fantastiskt att det går att göra!
När operationen var över trodde vi att allt var bra. Jag hölls kvar på sjukhuset tills allt hade visat sig fungera igen. På torsdagkvällen fick vi åka hem. Hemmavistelsen blev dock inte så lång. Vid 11 tiden fick vi åka tillbaka då jag fick en mindre blödning från underlivet.
Vi trodde att vi skulle få åka hem igen direkt efter bara att de skulle kolla så allt var okey, man kan trots allt blöda lite under graviditeten och jag fick ju dessutom blodförtunnande sprutor efter operationen. Men hem kom vi inte! Vi fick vara kvar då de tyckte att jag hade lite för mycket sammandragningar.
Idag har jag fått mer medicin mot sammandragningarna och legat kvar för observation. Blir kvar till imorgon åtmindstånne, men kanske längre. Detta blir min 7:e natt på sjukhus, och jag längtar hem. Men vad gör man inte för sin bebis?
Läkarna har sagt att om hon håller sig kvar 2-3 veckor klarar jag av att krysta, men inte annars. och jag vill ju väldigt gärna föda vaginalt. Dessutom mår hon bra av att stanna ett tag till. Nu håller vi tummarna på att vi kan fortsätta vila på hemmaplan från och med imorgon.
Nu ska vi sova.
Tack alla för ert stöd!! Det värmer verkligen!! Jag älskar er allihop så himla mycket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar