En mycket omtumlande eftermiddag

Vill börja med att berätta att vi mår bra, alla tre mår bra, jag och Lars men framför allt Bebisen i magen.
Det började med att dagen varit stressig, och jag inte känt mig helt 100. Slutade egentligen 16,30 och hade chansen att åka hem vid 14,30 då en kollega slutade (men kunde ta mina sista timmar om jag ville hem). Men jag kände att det började lugna ner sig med stress på eftermiddagen så jag kände att jag skulle kunna klara min arbetsdag. Men klockan 15.00 fick jag plötsligt (helt utan vidare) jääätte ont i nedre delen av magen. När jag skulle berätta detta för mina arbetskamrater började tårarna spruta på mig och jag blev genast nerskickad i personalrummet där jag ringde Lars som kom och hämtade mig på stört. Det gjorde så ont i magen att jag kände att jag inte kunde köra min bil. I bilen ringde jag mamma, sjukvårdsrådgivningen och kvinnokliniken på USÖ. De sa åt mig att komma in så fort jag kunde. Där fick vi dock vänta ett bra tag på o få komma in, och den värsta smärtan han lägga sig, tack och lov. Men vaginalt ultraljud genomfördes och det konstaterades att allt var i sin ordning. Bebisens hjärta slog och han/hon vinkade till oss (såg det ut som).
Men smärtan är fortfarande lite kvar fast vi nu kommit hem och ligger i soffan. Det blir dock bättre och bättre.
Gynekologen sa att det förmodligen berodde på stress så jag skulle hem och vila, vilket jag gör nu.

Det var så skönt att allt var bra! och smärta kan jag ta bara vår skatt i magen mår bra. Det var så skönt att ha Lars vid min sida hela tiden, för jag bara grät, nästan oavbrutet, men han var stark, sen när vi fick veta att allt var bra, fällde han en tår av lättnad. Bra att vi kunde gråta vid olika tillfällen så vi kunde stötta varandra!