När jag har kommit hem, i två dagarn nu så har tårarna bara sprutat på mig. Igår var det lite Lars fel, för han trodde att vi lagt på luren med varandra, så hade vi inte det så han härmade mig med löjlig röst efteråt när han trodde att jag inte hörde, för att han blev sur på mig, när han kom på att jag var kvar så försökte han säga att han sjung till en punklåt.. snacka om dålig bortförklaring!! Det var ganska larvigt egentligen för Lars var hungrig och ville äta innan vi skulle handla, och han sa inte det till mig utan blev bara sur när jag föreslog att vi skulle handla direkt efter jobbet. Töntigt var det i alla fall, men när jag hörde att han larvade sig, så blev jag ledsen och tårarna kom när jag kom hem och reflekterade över det hela.
Idag har jag varit på föreläsning hela dagen, och av någon anledning så kom tårarna när jag kom hem, det bara sprutade.. När jag inte gråter så förstår jag inte riktigt varför jag är så jäkla känslig, men när jag är mitt uppe i gråtandet tycker jag verkligen så synd om mig själv.
Efter en dag med föreläsningar längtar jag tillbaka till mitt jobb och min avdelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar